Greger, dejtingen, kanadagässen och jag

Av: Jan Ogner & Patrik Bergstedt

Fan också, ingen hade sagt något om Kanadagäss. Att de kom varje dag, 20-25 fåglar, åt gräs och bajsade. Att de bajsade ned brygga och tomt på 20 minuter. Att bajset var stort som hundbajs och överallt. De gjorde tomt, brygga och strand till en stor toalett. Barnen vill inte gå ned till brygga och båt för det var bajs överallt och till och med hunden som borde ha skrämt bort fåglarna höll sig därifrån. Fåglarna var kraftiga, och med nästan en meter i vingbredd så hade de tre ledarfåglarna ställt sig upp, gjort sig stora, flaxat med vingarna och skrämt hunden. Skrämt honom så att han slutat skälla, gjort en u-sväng och sprungit tillbaka till mig med en blick i ögonen ”husse, det här får du fixa själv”.

Så nu låg man här kl 05.00 med state of the art luftgevär med kikarsikte och väntade iklädd kamoflagekläder. Det var en fin morgon och alldeles tyst. Fast inte riktigt tyst, för det hördes ett ljud från gästhuset. Rytmiskt, gungande och ganska intensivt. Greger fick sällskap igår, och från Skåne kunde man ana utifrån den tydliga stämman som hördes ut mot vattnet, knuaaaalla mig, knuaaaaalla mig.